Marielle Hugaas

Just nu är jag i västra australien, i Cuballing. En pytteliten by med ca 300 invånare kanske. Det finns ingen brevbärare man kan inte handla mat nånstans

men det finns iaf en pub. Men man måste åka bil dit, för långt att gå.

Närmaste staden är Narrogin och det tar ca 15-20 min att åka dit. Bil såklart, man kan inte ringa taxi och det går inga bussar. Jag bor med en gubbe som heter Daron

och hans fru Kai som är från thailand. Dom är jättesnälla, jag bor här gratis och dom behandlar mig som en i familjen.

Och förhoppningsvis kan jag börja jobba på agriculture colleget i Narrogin snart. En bondeskola helt enkelt. Kai jobba där nu hon började den här veckan.

Här på gården har dom två getter ett får massa höns och två hundar. Möss i huset också tydligen men jag har inte sett några än.

Ja jag tänkte att det var väl dags att uppdatera den här bloggen eftersom att det var ju ett tag sen jag skrev. Så hur kom jag hit då till den här lilla hålan?

Vi börjar i Bundaberg, där var jag i lite över fyra månader. Alldeles för länge för nu saknar jag det stället, alltid hade man någon att prata med och vi var som

en stor familj. Hur som helst så åkte vi därifrån lördagen den 16:e juli. Jag och Tom, en som jag reste med, från england, vi tog tåget ner till Brisbane. Beatrice,

Andy och Lance körde bil. Vi checkade in på hostelet som visade sig vara ett riktigt partyhostel med bar i källaren där det var massa folk varje kväll. Vi stannade

där i tre nätter. På måndagen åkte jag till the Entertainment center och såg RISE AGAINST! Japp rise against och dom var hur grymma som helst, det var heeelt

obeskrivligt, det var nog den bästa spelningen jag har sett. En grej som var lite dålig var att jag hade sittplats för jag beställde min biljett ganska sent

och nu har jag lärt mig att aldrig nånsin sitta ner på en konstert. Aldrig. Nu har jag skrivit ganska mycket, så jag fortsätter i ett annat inlägg. Fortsättning följer...

Just nu är jag i västra australien, i Cuballing. En pytteliten by med ca 300 invånare kanske. Det finns ingen brevbärare man kan inte handla mat nånstans

men det finns iaf en pub. Men man måste åka bil dit, för långt att gå.

Närmaste staden är Narrogin och det tar ca 15-20 min att åka dit. Bil såklart, man kan inte ringa taxi och det går inga bussar. Jag bor med en gubbe som heter Daron och hans fru Kai som är från thailand. Dom är jättesnälla, jag bor här gratis och dom behandlar mig som en i familjen.

Och förhoppningsvis kan jag börja jobba på agriculture colleget i Narrogin snart. En bondeskola helt enkelt. Kai jobba där nu hon började den här veckan.

Här på gården har dom två getter ett får massa höns och två hundar. Möss i huset också tydligen men jag har inte sett några än.

Ja jag tänkte att det var väl dags att uppdatera den här bloggen eftersom att det var ju ett tag sen jag skrev. Så hur kom jag hit då till den här lilla hålan?

Vi börjar i Bundaberg, där var jag i lite över fyra månader. Alldeles för länge för nu saknar jag det stället, alltid hade man någon att prata med och vi var som en stor familj. Hur som helst så åkte vi därifrån lördagen den 16:e juli. Jag och Tom, en som jag reste med, från england, vi tog tåget ner till Brisbane. Beatrice, Andy och Lance körde bil. Vi checkade in på hostelet som visade sig vara ett riktigt partyhostel med bar i källaren där det var massa folk varje kväll. Vi stannade där i tre nätter. På måndagen åkte jag till the Entertainment center och såg RISE AGAINST! Japp rise against och dom var hur grymma som helst, det var heeelt obeskrivligt, det var nog den bästa spelningen jag har sett. En grej som var lite dålig var att jag hade sittplats för jag beställde min biljett ganska sent och nu har jag lärt mig att aldrig nånsin sitta ner på en konstert. Aldrig. Nu blev det rätt så mycket på en gång, så jag fortsätter i ett annat inlägg. Fortsättning följer...

Planterar plantor som så småning om kommer bli sötpotatisar!

På väg att plocka sötpotatis